Idag är det 10 år sedan en av mina absoluta favoritartister dog, vem talar jag om? Självklart om Björn Afzelius!
Det är hans musik som oftast kommer ur mina lurar oavsett om humör.
Hans musik och hans texter är i många fall minst lika aktuella idag som dem var innan han dog. Jag hade gärna skrivit ner alla hans texter (för jag älskar de flesta av dem)men det kommer jag dessvärre inte göra. Utan den jag valt är Sång till friheten.
Du är det finaste jag vet.
Du är det vackraste i världen.
Du är som stjärnorna,
som vindarna,
som vågorna,
som fåglarna,
som blommorna på marken.
Du är min ledstjärna och vän.
Du är min tro, mitt hopp, min kärlek.
Du är mitt blod
och mina lungor,
mina ögon,
mina skuldror,
mina händer och mitt hjärta.
Friheten är ditt vackra namn.
Vänskapen är din stolta moder.
Rättvisan är din broder.
Freden är din syster.
Kampen är din fader.
Framtiden ditt ansvar.
Du är det finaste jag vet...
måndag, februari 16, 2009
onsdag, februari 11, 2009
LO går med på inskränkningar i konflikträtten!
Det händer saker kan man väl säga. Jag berättade igår om vårat lyckade seminarium om huvudavtalsförhandlingarna mellan LO, PTK och Svenskt Näringsliv.
Redan igår uppmärksammades det på IF Metalls hemsida och även idag har det hänt en hel del.
Först gick LO-tidningen ut med denna artikel: Facken kan gå med på tidsgräns för sympatistrejker. Det är Lars-Bonny Ramstedt, PTK:s förhandlingschef som gör ett utspel. Det han säger är alldeles alldeles galet och jag blir rätt irriterad på det han säger. Han pratar främst om att att Svensk Näringsliv vill inskränka i vår rätt till sympatiaktioner och att LO samt PTK kan vara öppna för ett sådant förslag.
– Man får ta fighten själv först. Det är väl inte orimligt med en viss fördröjning när det gäller sympatiaktioner, Man får vänta lite innan man ropar på sina kompisar, säger Lars-Bonny Ramstedt
jag kan inte förstå hur man tänker? Varje begränsning av rätten till konfliktåtgärder är oacceptabelt. Om rätten att begära sympatiåtgärder skjuts upp med några veckor kommer det leda till sämre avtal och/eller betydligt dyrare konflikter för facken.
Pratade med en god vän om detta och det som gör mig galen av ilska är vad konsekvenserna av hans uttalande kan bli. Han frågade vad kom hade hänt med "videomix-konflikten" här i Skåne om vi inte kunnat utnyttja våra rättigheter?
Av över 200 anställda var färre än 10% medlemmar i facket. Om inte Handels hade blockerat godisleveranserna hade vi kanske förlorat den striden. Den snart pensionerade Lars-Bonny Ramstedt som vill begränsa vår fria rätt att använda sympatiåtgärder kan ringa till Handels-medlemmen i Kristianstad och förklara att ”god sed” är värd risken och att sådana som hon får nöja sig med lägre löner.
Jag blev lite nöjdare när LO-tidningen ringde och frågade om en kommentar till Lars-Bonny Ramstedts uttalande. Ni hittar den här.
Jag sa bland annat att "förhandlarna som överväger begränsningar ska skämmas."
Det var inte bara jag som kommenterade uttalandet utan det var fler arga röster och det gör mig ganska glad.
Det lär bli en fortsättning i detta ämne och det kommer publiceras en del om detta i LO-tidningen som kommer på fredag.
Mer i detta ämne; Kommer LO offra konflikträtten?, Vad vill LO?, Sluta föra medlemmarna bakom ljuset LO.
Redan igår uppmärksammades det på IF Metalls hemsida och även idag har det hänt en hel del.
Först gick LO-tidningen ut med denna artikel: Facken kan gå med på tidsgräns för sympatistrejker. Det är Lars-Bonny Ramstedt, PTK:s förhandlingschef som gör ett utspel. Det han säger är alldeles alldeles galet och jag blir rätt irriterad på det han säger. Han pratar främst om att att Svensk Näringsliv vill inskränka i vår rätt till sympatiaktioner och att LO samt PTK kan vara öppna för ett sådant förslag.
– Man får ta fighten själv först. Det är väl inte orimligt med en viss fördröjning när det gäller sympatiaktioner, Man får vänta lite innan man ropar på sina kompisar, säger Lars-Bonny Ramstedt
jag kan inte förstå hur man tänker? Varje begränsning av rätten till konfliktåtgärder är oacceptabelt. Om rätten att begära sympatiåtgärder skjuts upp med några veckor kommer det leda till sämre avtal och/eller betydligt dyrare konflikter för facken.
Pratade med en god vän om detta och det som gör mig galen av ilska är vad konsekvenserna av hans uttalande kan bli. Han frågade vad kom hade hänt med "videomix-konflikten" här i Skåne om vi inte kunnat utnyttja våra rättigheter?
Av över 200 anställda var färre än 10% medlemmar i facket. Om inte Handels hade blockerat godisleveranserna hade vi kanske förlorat den striden. Den snart pensionerade Lars-Bonny Ramstedt som vill begränsa vår fria rätt att använda sympatiåtgärder kan ringa till Handels-medlemmen i Kristianstad och förklara att ”god sed” är värd risken och att sådana som hon får nöja sig med lägre löner.
Jag blev lite nöjdare när LO-tidningen ringde och frågade om en kommentar till Lars-Bonny Ramstedts uttalande. Ni hittar den här.
Jag sa bland annat att "förhandlarna som överväger begränsningar ska skämmas."
Det var inte bara jag som kommenterade uttalandet utan det var fler arga röster och det gör mig ganska glad.
Det lär bli en fortsättning i detta ämne och det kommer publiceras en del om detta i LO-tidningen som kommer på fredag.
Mer i detta ämne; Kommer LO offra konflikträtten?, Vad vill LO?, Sluta föra medlemmarna bakom ljuset LO.
tisdag, februari 10, 2009
Kommer LO offra konflikträtten?
Vad pysslar LO med? Vad pysslar svenskt näringsliv med? Vart fan vill man komma med dessa förhandlingar om huvudavtal som LO och Svenskt Näringsliv sitter och förhandlar om.
Det var en hel del frågor som kom upp igår när seminariet om HUA (huvudavtalet mellan LO och Svenskt Näringsliv) anordnades. Jag kände mig stolt som en av arrangörerna för seminariet då det kom en del folk och alla ville veta samma sak. Vad innebär detta för våran konflikträtt och vår rätt till sympatiåtgärder?
Efter att Stig Larsson (ordförande i svenska elektrikerförbundet) hade pratat om hans och elektrikernas hållning i frågan så var det fritt för frågor. Många frågor handlade om varför det är så tyst, det pratas knappt om den bland medlemmar, vilket vi också tyckte var ett stort problem.
Tankarna och frågorna om medbestämmanderätten i den egna organisationen resulterade i bland annat två bra saker.
1.Försöka ha ytterliggare ett seminarium om ämnet i mars
2.Vi tog ett gemensamt uttalande som vi skickade in till bland annat LO-tidningen. Uttalandet är också något som vi kommer arbeta vidare med.
Detta är uttalandet som vi antog igår kväll.
Huvudavtalet är inte vilken fråga som helst utan en av de viktigaste frågorna på årtionden.
Det huvudavtal som är på tapeten har formats över huvudena på vanliga medlemmar i LO-förbunden. Istället för att låta alla intresserade delta i processen går höga ledare med på nedköp som troligen aldrig skulle vara möjliga om gräsrötterna ficks säga sitt.
Det är viktigt att medlemmarna i alla LO-förbunden och inte bara dess ledare får ta ställning till förslaget.
Vi är oroade över de förslag Svenskt Näringsliv lagt på bordet. Om vi inte vill kompromissa med vare sig anställningsskydd eller konflikträtt, varför då sätta sig i förhandlingar där kärnan är just dessa frågor?
I en tid när facket går tillbaka genom att vi tappar medlemmar och får EU-domar mot oss är det viktigt att stå enade och inte ge efter för påtryckningar. Läget för att förhandla om huvudavtal är annorlunda än då det gjordes på 1930-talet. Då hade fackets förhandlare 20- och 30-talens strejker i ryggen. Nu har de krympande förbund att luta sig mot.
Vi kräver
Att konflikträtten inte försämras på något sätt
Att de fackliga organisationerna fritt ska avgöra om konfliktåtgärders omfattning utan motparternas medverkan
Att LO-kollektivet och eventuellt andra fackliga organisationer behåller makten över avtalsgränserna istället för att dela den med sina motparter
Att ovanstående krav inte ska vara förhandlingsbara
Att LO-förbundens medlemmar ska få tycka till om avtalet innan det undertecknas.
-------------------------------------
Bara idag har vi sett små ringar på vattnet på grund av seminariet. LO-tidningen skriver förhoppningsvis något om det i nästa nummer, personligen pratade jag med mitt eget förbund (IF Metall) och ÄVEN de skrev lite om det på deras hemsida här.
Nu känner jag mig peppad, nu känner jag mig jäkligt peppad inför detta arbetet. Jag ska göra allt jag kan för att frågan ska komma upp på dagordningen för alla medlemmar.
Länkar i samma ämne:
Vad vill LO?, Sluta föra medlemmarna bakom ljuset LO
Foto:Andreas Kjellander
Det var en hel del frågor som kom upp igår när seminariet om HUA (huvudavtalet mellan LO och Svenskt Näringsliv) anordnades. Jag kände mig stolt som en av arrangörerna för seminariet då det kom en del folk och alla ville veta samma sak. Vad innebär detta för våran konflikträtt och vår rätt till sympatiåtgärder?
Efter att Stig Larsson (ordförande i svenska elektrikerförbundet) hade pratat om hans och elektrikernas hållning i frågan så var det fritt för frågor. Många frågor handlade om varför det är så tyst, det pratas knappt om den bland medlemmar, vilket vi också tyckte var ett stort problem.
Tankarna och frågorna om medbestämmanderätten i den egna organisationen resulterade i bland annat två bra saker.
1.Försöka ha ytterliggare ett seminarium om ämnet i mars
2.Vi tog ett gemensamt uttalande som vi skickade in till bland annat LO-tidningen. Uttalandet är också något som vi kommer arbeta vidare med.
Detta är uttalandet som vi antog igår kväll.
Huvudavtalet är inte vilken fråga som helst utan en av de viktigaste frågorna på årtionden.
Det huvudavtal som är på tapeten har formats över huvudena på vanliga medlemmar i LO-förbunden. Istället för att låta alla intresserade delta i processen går höga ledare med på nedköp som troligen aldrig skulle vara möjliga om gräsrötterna ficks säga sitt.
Det är viktigt att medlemmarna i alla LO-förbunden och inte bara dess ledare får ta ställning till förslaget.
Vi är oroade över de förslag Svenskt Näringsliv lagt på bordet. Om vi inte vill kompromissa med vare sig anställningsskydd eller konflikträtt, varför då sätta sig i förhandlingar där kärnan är just dessa frågor?
I en tid när facket går tillbaka genom att vi tappar medlemmar och får EU-domar mot oss är det viktigt att stå enade och inte ge efter för påtryckningar. Läget för att förhandla om huvudavtal är annorlunda än då det gjordes på 1930-talet. Då hade fackets förhandlare 20- och 30-talens strejker i ryggen. Nu har de krympande förbund att luta sig mot.
Vi kräver
Att konflikträtten inte försämras på något sätt
Att de fackliga organisationerna fritt ska avgöra om konfliktåtgärders omfattning utan motparternas medverkan
Att LO-kollektivet och eventuellt andra fackliga organisationer behåller makten över avtalsgränserna istället för att dela den med sina motparter
Att ovanstående krav inte ska vara förhandlingsbara
Att LO-förbundens medlemmar ska få tycka till om avtalet innan det undertecknas.
-------------------------------------
Bara idag har vi sett små ringar på vattnet på grund av seminariet. LO-tidningen skriver förhoppningsvis något om det i nästa nummer, personligen pratade jag med mitt eget förbund (IF Metall) och ÄVEN de skrev lite om det på deras hemsida här.
Nu känner jag mig peppad, nu känner jag mig jäkligt peppad inför detta arbetet. Jag ska göra allt jag kan för att frågan ska komma upp på dagordningen för alla medlemmar.
Länkar i samma ämne:
Vad vill LO?, Sluta föra medlemmarna bakom ljuset LO
Foto:Andreas Kjellander
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
