Eyy... Ge mig Sverige tillbaka!!! Bort med SD!

Gillar den som fan... verkligen.
De är samma kräk nu som då!

det kommer

Här har det inte publicerats så mycket på sistonde och det är främst för att jag håller på att starta en ny förhoppningsvis.

Mer info om den kommer

Vart ligger framtiden för den svenska modellen?

LO-ledningen vill göra det svårare att strejka. Men storföretagen vill gå ännu längre.

För elva år sedan ansåg sig Volvo ha för många montörer i Torslandafabriken. Ingen skulle få sparken, men en grupp arbetare valdes ut för så kallad kompetensutveckling. En tjej från karosseriet skrev: ”Jag känner mig så jävla grundlurad. Detta skulle vara en utbildning i svenska, engelska, matte, samhällsorientering och data. INGET STÄMDE. Det är en ren och skär jävla jobb-sökar-kurs till arbeten utanför Volvos grindar. Dom kunde likaväl sätta en lapp i pannan på oss där det står: arbetskraft vi helst av allt vill bli av med ...”

Hon hade åtminstone lön under kursen. I dag är det mera osäkert vilken ersättning som utgått, om någon. IF Metall har i ett avtal med Teknikföretagen öppnat för en sänkning av månadslönerna med 20 procent. Tiden i produktion ska i gengäld förkortas, men de anställda kan tvingas att utan betalning delta i ”företagsintern utbildning”. Det går också att avtala om ”andra aktiviteter”.
Så hasar sig ett av de tyngsta fackförbunden ner längs ett sluttande plan.

”Den tredje vägen” hette det förr, när socialdemokrater i Tyskland, Storbritannien och Sverige lanserade en nyliberalism med mänsklig framtoning. ”Den nya solidaritetspolitiken är att ge varje människa förutsättningar, att lägga ansvaret på individen”, förklarade Göran Johnsson, Metalls dåvarande ordförande. Staten skulle inte lova full sysselsättning, och facken skulle överge löneutjämningen. Det gällde i stället att stärka den enskildes konkurrenskraft med utveckling av kompetensen.

EU skulle tämja finanskapitalen, och kamp mot inflationen, ordning och reda i statsfinanserna och förnyelse av arbetsliv, marknader och offentlig sektor skulle rädda välfärden.

LO höll lönerna tillbaka medan politikerna försvagade anställningsskyddet, ströp sociala utgifter, privatiserade skolor och vårdhem, ställde pensionskapitalen till börsjobbarnas förfogande och lättade kreditregleringarna.

Det påskyndade anhopningen av kapital hos storbolag och banker och berikade de översta bland de översta i en omfattning utan motstycke sedan början av 1900-talet. På de högsta höjderna var konjunkturerna svindlande, och ända ut i förorterna spred sig hysterin kring pensionsplaceringar och bostadsaffärer. Men i en krypande depression förslummades samtidigt arbetsliv, välfärdsinrättningar och infrastruktur.

Det slutade i ekonomiskt sammanbrott. Sverige och andra länder som framgångsrikt devalverat löner och allmän välfärd för storföretagens skull ser exportmarknaderna implodera medan miljard efter miljard i fiktiva kapital upplöses i intet.

Vad gör den tredje vägens resenärer då? LO och PTK sätter sig i förhandlingar med motparten om ett nytt huvudavtal.

”Vi vill värna kollektivavtalen”, försäkrar Svenskt Näringsliv. Och tillägger: ”Deras ställning hotas av obegränsade konfliktregler och den obalans som finns mellan arbetsmarknadens parter.” Budskapet är tydligt: facken måste frivilligt inskränka strejkrätten, annars kommer företagen att skjuta facken åt sidan i det nya EU-tillvända arbetslivet. Lavaldomen, medlemsflykten och angreppen mot a-kassan understryker allvaret.

Varför denna fixering vid konflikträtten? Det finns två skäl.

1 Facken talade i tvisterna om salladsbaren i Göteborg och bygget i Vaxholm om att främja ”konkurrensneutralitet” och ”seriösa företag”. Men storbolagen har inget emot en förslumning av arbetslivet. Tvärtom, de lejer ut stora delar av sin produktion till underleverantörer och söker år för år sänka priserna på de tjänster och komponenter de köper in. Det går lättare om underlydande företag kan försämra löner och anställningsvillkor. Därför larmade Svenskt Näringsliv om facklig övermakt i Göteborg och Vaxholm.

2 Till detta kommer, som direktörerna uttrycker det, ”företagens ökade sårbarhet”. De löpande banden löper snabbare än någonsin förr och sträcks ut över länder och världsdelar. Det finns inga buffertlager längre. Allt ska vara färdigt ”just-in-time”, alla måste arbeta felfritt och alla måste följa det tempo hela kedjan rusar fram i.

Företagen förstärker pressen med en planerad underbemanning. De försätter verkstäder och serviceinrättningar i ett permanent kristillstånd för att maximera avkastningen. Då blir storföretagen känsliga för fackliga aktioner. En strejk bland ett litet antal arbetare kan på en vecka lamslå en världskoncern. Den lagliga möjligheten att trassla till produktionskedjan blir svår att tåla.

Redan 1996 krävde Svenska Arbetsgivareföreningen inskränkningar av strejkrätten för att värna just-in-time-modellen. S-regeringen uppmuntrade med hot om lagstiftning facken att förhandla om saken, och 1997 gick Metall och andra industrifack med på långtgående begränsningar av möjligheterna att vidta stridsåtgärder. I utbyte lovades individuell kompetensutveckling.

Nu vill Svenskt Näringsliv utsträcka detta avtal till hela arbetsmarknaden.

LO har i förhandlingarna föreslagit att en nämnd med lika representation för parterna ska avgöra om stridsåtgärder är förenliga med ”god sed på arbetsmarknaden”.

Det är, som arbetsrättsjuristen Kurt Junesjö påpekat, en stor eftergift: ”God sed är ... helt odefinierat och ger osannolika möjligheter att utvidga det fredspliktbelagda området.” LO-ledningen och övriga företrädare i skiljenämnden skulle bli "överdomare över förbundens stridsåtgärder vilket är en otrolig maktförskjutning".

LO har också erbjudit motparten att försvåra fackliga sympatiåtgärder. Men direktörerna i Svenskt Näringsliv kräver mer. De vill ge en, som det heter, opartisk jurist utslagsröst vid tvister om stridsåtgärder, och de vill mycket annat.

Därför är förhandlingarna nu avbrutna. Jan-Peter Duker på Svenskt Näringsliv försäkrar för TT att de fackliga företrädarna varit resonabla, men har inte fått med sig förbunden. En stark intern opinion gjorde det omöjligt för LO-ledningen att göra ytterligare eftergifter.
Då har vi ingen användning för er mer, meddelar Svenskt Näringsliv sin motpart. Nu blir det politiska åtgärder i stället och samarbete med de samarbetsvilliga.

Jan-Peter Duker pekar på avtalet med IF Metall: ”Framtiden för den svenska modellen ligger på förbundsnivå.”

Med fackliga tungviktare på det sluttande planet hoppas direktörerna på nya skov i nyordningen av landet.
-Mikael Nyberg

Stefan Löfven IF Metall, Wanja Lundby-Wedin LO och Jan-Peter Duker Svensk Näringsliv


Detta skriver Mikael Nyberg i hans klockrena artikel om varför huvudavtalet sprack mellan Svenskt Näringsliv, LO och PTK.


Annat bloggat i samma ämne: Näringslivet kommer fortsätta att jaga oss!, Är det meningen att man ska andas ut nu?, De som ska står på vår sida, de verkar svika!, LO går med på inskränkningar i konflikträtten!, Kommer LO offra konflikträtten?, Vad vill LO, Sluta föra medlemmarna bakom ljuset LO!

Näringslivet kommer fortsätta att jaga oss!

I onsdags blåste man av förhandlingarna om ett nytt huvudavtal mellan Svenskt Näringsliv, PTK och LO.
Idag läser vi att Svenskt Näringsliv vill göra förändringar i las och konfliktreglerna i branschvisa avtal istället, man tycker också att lagstiftarna ska ta mer ansvar (alltså deras borgerliga kamrater i regeringen och riksdagen).
Förhandlingarna sprack i onsdags för att parterna stod för långt ifrån varandra och för att Svenskt Näringsliv ville tafsa på några av våra viktigaste vapen.
Bland annat så ville de;
*Göra kraftiga inskränkningar i rätten till sympatiåtgärder. *Ha regler om proportionalitet för stridsåtgärder. *Förbud mot stridsåtgärder mot företag där fackföreningen saknar medlemmar. *Regler som i princip avskaffar dagens anställningsskydd genom en ensidig rätt för arbetsgivaren att bestämma vem som ska gå vid arbetsbrist.


För arbetsgivarsidan har förändringar i konfliktreglerna och las varit avgörande under förhandlingarna. Arbetsgivarna har främst velat begränsa möjligheten att ta till sympatiåtgärder och att turordningsreglerna ska ses över.

Jan-Peter Duker och Svenskt Näringslivs ordförande Signhild Arnegård Hansen säger idag att de hoppas att det finns fackförbund som kan tänka sig att sluta branschvisa avtal med arbetsgivarna.

– Vi utesluter inte ny lagstiftning eller branschvisa överenskommelser för att åstadkomma dessa förändringar, säger Signhild Arnegård Hansen.

De gör också en jämförelse med det avtal som IF Metall i förra veckan slöt med teknikarbetsgivarna och som öppnar för möjligheten att sänka löner för att undvika varsel under lågkonjunkturen.

– Vi har tiden på vår sida. Det kommer att visa sig att den här typen av åtgärder är nödvändiga ändå.

Vad trodde vi om näringslivet? Att de skulle ge sig nu, gå hem och vila sig lite och komma tillbaka om ytterliggare några år? Nej, så fan heller. De jagar oss med blåslampa, frågan är vilka fackförbund som kan vara "villiga" att sätta sig i deras knä? Andas ut det kan man inte för de fortsätter att jaga oss, nu gäller det att stå upp för vår sak.

Bloggat om ämnet: Är det meningen att man ska andas ut nu?,De som ska står på vår sida, de verkar svika!, LO går med på inskränkningar i konflikträtten!, Kommer LO offra konflikträtten?, Vad vill LO, Sluta föra medlemmarna bakom ljuset LO!,

Fan, jag som önskade så.

Satt bänkad framför tvn igår för att se champions league, matchen mellan Inter-Manchester United och Zlatan Ibrahimovic. Jag hade mina chips, juice och en ofantlig förhoppning på att Inter skulle ta detta här. Tummarna var svettiga (för att jag höll dem så hårt) redan efter fyra minuter då Manchester U gjorde sitt första mål och sedan var de det i resten av matchen.

Jag önskade av hela mitt hjärta att Inter skulle vunnit, främst för att jag vill se Zlatan vinna CL och få bli utnämnd till världens bästa spelare. Dessvärre blev så inte fallet och jag tror fan att jag till och med fick en tår i ögat.

Gör allt för att vinna den här jävla champions... -Zlatan Ibrahimovic

----------------

Bloggat om Zlatan: Zlatan- Italiens och min vinnare 2008, Min vinnare är Zlatan och inte SAP och Mona 2008, Plocka dina priser ikväll Zlatan!, Zlatan som kapten och en Mona som backar,

Är det meningen att man ska andas ut nu?

Klart, avblåst. Ja nu har man lämnat förhandlingsbordet som skulle ta fram det nya huvudavtalet.
Som jag skrev tidigare så var det Svenskt Näringsliv som avslutade förhandlingarna. Näringslivets Jan-Peter Duker säger enligt ett pressmeddelande att LO:s och PTK:s reaktion på Svenskt Näringslivs förslag "inte kan tillnärmelsevis tillgodose våra krav på förändringar när det gäller konfliktreglerna och turordningsreglerna i las."
Även LO´s Wanja Lundby Wedin uttalar sig och säger "Jag tycker det är djupt beklagligt att Svenskt Näringsliv inte vill ta ett ansvar för att säkerställa en långsiktig stabil utveckling av svensk arbetsmarknad. Det har de klivit ifrån nu."
När LO säger att konflikträtten skulle de aldrig förhandla om och att det var något som var glasklart från början så känns det ändå inte som om det stämmer. Senast i februari skrev jag här på bloggen att PTKs förhandlare Lars-Bonny Ramstedt gått ut och sagt att de visst skulle kunna tänka sig vissa inskränkningar i fackens rätt till sympatiaktioner.

Jag känner faktiskt en ganska stor lättnad över att man nu inte har någon chans att gå med på något av näringslivets krav. För hade vi gått med på något av deras krav så hade det nästan känts som om vi hade begått kollektivt självmord.
Här är några av näringslivets krav som nu inte blir aktuella:

Kraftiga inskränkningar i rätten till sympatiåtgärder.

Därigenom vill man ändra maktbalansen i riksavtalsförhandlingarna. Kravet innebär också ökade möjligheter för arbetsgivare att bedriva verksamheten utan kollektivavtal eftersom sympatiåtgärder ofta är nödvändiga för att nå ett avtal med oorganiserade företag.

Regler om proportionalitet för stridsåtgärder

Svenskt Näringsliv vill överlåta till arbetsdomstol eller skiljenämnd att godtyckligt pröva avtalskrav och därmed sammanhängande stridsåtgärder.

Förbud mot stridsåtgärder mot företag där fackföreningen saknar medlemmar.

Det skulle innebära att en arbetsgivare som vill, skulle kunna undgå att teckna kollektivavtal genom att ställa krav på de anställda att inte vara med i facket. Det skapar en utpressningssituation riktad mot de anställda som var vanlig i Sverige för 100 år sedan.

Regler som i princip avskaffar dagens anställningsskydd genom en ensidig rätt för arbetsgivaren att bestämma vem som ska gå vid arbetsbrist.

Eftersom arbetsgivaren ensidigt får bestämma när det är arbetsbrist skulle en sådan förändring av regelverket vid övertalighet i praktiken avskaffa anställningsskyddet. Med det följer också risk för godtycke och rättsosäkerhet, det skulle också direkt påverka alla arbetsplatser med osäkerhet och rädsla för att kommentera och kritisera som följd.

***

Näringslivet vill ha vårt främsta vapen, de vill försvaga oss så mycket det bara går. Det är ju inget vi som fackligt aktiva kan acceptera och främst är det något som vi måste vara väldigt medvetna om. Därför är jag ganska lättad över att förhandlingarna är över.

Bloggat i samma ämne:
De som ska står på vår sida, de verkar svika!, LO går med på inskränkningar i konflikträtten!, Kommer LO offra konflikträtten?, Vad vill LO, Sluta föra medlemmarna bakom ljuset LO!,

-------------

Idag sprack det!

Huvudavtalsförhandlingarna!
Idag sprack förhandlingarna om nytt huvudavtal mellan LO, PTK och Svenskt Näringsliv, jag kan inget annat än att känna mig oerhört lättad över beskedet.

Det var Svenskt Näringsliv som bröt förhandlingarna, mer info finns här på LO-tidningen!

Kritik mot Mona - helt oacceptabelt

Aftonbladet skrev igår att Mona Sahlin var "sviken av sina egna".
Igår råkade jag också glida in på Maryam Yazdanfars blogg (som är riksdagsledamot för (s)) som tycker att "nu får det vara nog med den interna kritiken". Även Magnus Manhammar skriver på sin blogg om att "vi måste stå upp för Mona".

Ska medlemmar (eller supportrar som det nu heter) inte längre få kritisera? Är det så att när en ordförande är vald så ska resten rätta sig i leden och vara tysta? Lyssna på partiledningen och sitt lugnt i båten?

Nej, jag hoppas att de socialdemokrater som vågar stå för vad de tycker fortsätter att göra det och inte tystas.

Nu öppnar IF Metall Pandoras ask -Skräckslagen?

Att jag inte är nöjd med IF Metalls nya uppgörelse är väl föga förvånande för någon som har varit inne på denna bloggen några gånger. Stefan Löfven är noga med att detta bara är ett "unikt undantagstillstånd" men jag köper inte det. Det känns verkligen inte bra.
Det är lite som Johan Ehrenberg skriver i Efter Arbetet:

Under de goda åren har industrifacken ”hållit igen” trots extrema övervinster inom industrin. Tanken har varit att det varit bra för investeringar och ger trygga jobb i en global konkurrens.
Men när krisen slår in visar det sig att den enda trygghet som finns är den som arbetsgivare alltid förespråkar: Sänk lönen!

En annan vars blogg jag ofta läser är Kaj Raving som gärna delar med sig av ett inlägg här på min blogg. Han sätter huvudet på spiken och skriver lite av det jag har tänkt de senaste dagarna.

Vi lovar och försäkrar
att aldrig någonsin
under några omständigheter
arbeta på sämre villkor eller till lägre lön
än det vi nu lovar varandra.

Vi lovar varandra detta
i den djupa insikten om att
om vi alla håller detta löfte
så måste arbetsgivaren
uppfylla våra krav!

En utav orsakerna till att jag faktiskt blev heligt förbannad när jag läste om avtalet är att jag är kurshandledare för IF Metall och håller bland annat grundkurser för medlemmar och förtroendevalda, vilket jag för övrigt just gjorde när jag läste nyheten. Det är kurser där vikten av att förstå det fackliga Löftet är en utav grundpelarna. Löftet som går ut på att vi lovar varandra att aldrig använda försämrade villkor som ett konkurrensmedel för att få eller behålla ett arbete och som symboliserar själva grundidén med fackföreningsrörelsen.

För att skydda löftet så får man exempelvis aldrig skriva ett lokalt avtal som är sämre än det centrala – man får helt enkelt inte konkurrera genom försämrade villkor, därför att det ofelbart leder till ett race mot botten när nästa företag – fack måste försämra villkoren för att kunna konkurrera med det första. Därför har man sett till så att den lokala organisationen inte heller behöver utsättas för valet mellan försämrade villkor – arbetstillfällen.

Vad man alltså då gör från centralt håll, samtidigt som jag predikar vikten av att aldrig bryta det fackliga löftet, eftersom det endast är genom att vi gemensamt försvarar det som vi kan stå starka mot arbetsköparen, som kollektiv, är att man skriver på ett avtal där man öppnar upp möjligheten att försämra ett centralt avtal. Eller med andra ord: man öppnar upp möjligheten att bryta mot löftet.

Just detta, att öppna upp för lokalt försämrade villkor är något som Svenskt Näringsliv har eftersträvat i årtionden när man har förespråkat så kallade öppningsklausuler.

Varför vill man då det? Jo, därför att facket styrka ligger i just storleken och att man gemensamt stått som garant för att bevara löftet. Det är givetvis denna styrka som man har eftersträvat att bryta ner, och nu (åtminstone delvis) lyckats med. Man vill helt enkelt skilja ut kvistarna från bunten för att lättare kunna bryta dem, en och en. Slutligen så kommer inte heller bunten i sig vara så svår att bryta, vilket man givetvis är medveten om från fackföreningshåll. Därför har man hittills också med självklarhet sagt nej från fackets sida till alla former av uppgörelser som pekat i den riktningen.

Att man nu har brutit mot detta tabu kan tyckas riktigt för att på kort sikt rädda arbetstillfällen men långsiktigt så har man nu gett sig ut på ett sluttande plan.

Det som nu riskerar att ske är att företag som vill spara på kostnaderna kan hota med att man kommer att säga upp folk för att på så sätt sätta lokala klubbar i en omöjlig gisslansituation när de ställs inför valet att sänka lönen eller, förment, rädda arbetstillfällen. Förutom att de anställda betalar sina egna och sina kamraters arbetstillfällen på kort (lägre lön, eventuellt lägre a-kassa osv) och på lång sikt (uteblivna pensionsinbetalningar exempelvis), så vad händer med de företag som om ett år fortfarande inte kommit ur svackan, ska de tvingas öka sina kostnader då – och säga upp folk, eller ska avtalet förlängas? Kanske permanentas?

Ytterligare en aspekt på det hela är att det förbund som nu gått med på detta är det som hittills setts som Sveriges starkaste. Tänk dig sen den press som de ”svagare” förbunden kan komma att ställas inför när det starkaste facket redan vikit ner sig. Vad händer då när varslen börjar dugga tätt inom kommuner och landsting, kan Kommunal då stå emot ett liknande avtal? Eller Handels? Och då talar vi inte längre om heltidsanställda män, som är normen inom industrin, utan om kvinnor som ofta redan från början har en lägre anställningsgrad – och en lägre lön. Var slutar det sen?

Man har nu öppnat en Pandoras ask vars innehåll vi i dagsläget knappast kan överblicka – och det oroar mig väldigt mycket!

Kaj Raving/ Nybro

----------------------------------------------

Finns egentligen hur mycket som helst att skriva om i detta ämne och det lär bli ett återkommande ämne.

De som ska står på vår sida, de verkar svika!

Det har varit mycket nu på sistonde och mitt bloggande har kommit i andra hand, fast jag ska försöka skärpa mig nu. Jag hade först tänkt skriva om ställningen som mitt fackförbund har tagit men jag väntar nog tills imorgon för jag kokar fortfarande av ilska bara jag tänker på det.

MEN huvudavtalsförhandlingarna pågår fortfarande mellan LO, PTK och Svenskt näringsliv vilket jag har skrivit om i en del inlägg tidigare.
I veckans LO-tidning så fanns det en bra debattartikel om ämnet som några kamrater till mig har skrivit ihop. Även den handlar om att inte gå med på några försämringar av konflikträtten, om att våra fackliga företrädare inte ska slarva bort våra tidigare vinningar. Man pratar också självklart om hur man tänker när vi som fackförening är såpass trängda som vi är och vi ändå går med på att sätta oss i dessa förhandlingar.

Kraven som artikeln ställde på våra företrädare och förhandlare var:

• Att konflikträtten inte försämras på något sätt.

• Att de fackliga organisationerna fritt ska avgöra om konfliktåtgärders omfattning och användning utan motparternas medverkan.

• Att LO-kollektivet och eventuellt andra fackliga organisationer behåller makten över avtalsgränserna istället för att dela den med sina motparter

• Att krav nr 1 till 3 inte ska vara förhandlingsbara

• Att LO-förbundens medlemmar ska få tycka till om avtalet innan det undertecknas.

En bra debattartikel som LO-tidningen publicerade och ni kan läsa den här.



Vi måste slå vakt om våra fackliga vapen, vi kan aldrig låta näringslivet få nafsa på dem. Vi vet att de vill åt hela stycket!

Björn Afzelius lever fortfarande för mig!

Idag är det 10 år sedan en av mina absoluta favoritartister dog, vem talar jag om? Självklart om Björn Afzelius!
Det är hans musik som oftast kommer ur mina lurar oavsett om humör.
Hans musik och hans texter är i många fall minst lika aktuella idag som dem var innan han dog. Jag hade gärna skrivit ner alla hans texter (för jag älskar de flesta av dem)men det kommer jag dessvärre inte göra. Utan den jag valt är Sång till friheten.



Du är det finaste jag vet.
Du är det vackraste i världen.
Du är som stjärnorna,
som vindarna,
som vågorna,
som fåglarna,
som blommorna på marken.

Du är min ledstjärna och vän.
Du är min tro, mitt hopp, min kärlek.
Du är mitt blod
och mina lungor,
mina ögon,
mina skuldror,
mina händer och mitt hjärta.

Friheten är ditt vackra namn.
Vänskapen är din stolta moder.
Rättvisan är din broder.
Freden är din syster.
Kampen är din fader.
Framtiden ditt ansvar.

Du är det finaste jag vet...

LO går med på inskränkningar i konflikträtten!

Det händer saker kan man väl säga. Jag berättade igår om vårat lyckade seminarium om huvudavtalsförhandlingarna mellan LO, PTK och Svenskt Näringsliv.
Redan igår uppmärksammades det på IF Metalls hemsida och även idag har det hänt en hel del.

Först gick LO-tidningen ut med denna artikel: Facken kan gå med på tidsgräns för sympatistrejker. Det är Lars-Bonny Ramstedt, PTK:s förhandlingschef som gör ett utspel. Det han säger är alldeles alldeles galet och jag blir rätt irriterad på det han säger. Han pratar främst om att att Svensk Näringsliv vill inskränka i vår rätt till sympatiaktioner och att LO samt PTK kan vara öppna för ett sådant förslag.
– Man får ta fighten själv först. Det är väl inte orimligt med en viss fördröjning när det gäller sympatiaktioner, Man får vänta lite innan man ropar på sina kompisar, säger Lars-Bonny Ramstedt
jag kan inte förstå hur man tänker? Varje begränsning av rätten till konfliktåtgärder är oacceptabelt. Om rätten att begära sympatiåtgärder skjuts upp med några veckor kommer det leda till sämre avtal och/eller betydligt dyrare konflikter för facken.
Pratade med en god vän om detta och det som gör mig galen av ilska är vad konsekvenserna av hans uttalande kan bli. Han frågade vad kom hade hänt med "videomix-konflikten" här i Skåne om vi inte kunnat utnyttja våra rättigheter?
Av över 200 anställda var färre än 10% medlemmar i facket. Om inte Handels hade blockerat godisleveranserna hade vi kanske förlorat den striden. Den snart pensionerade Lars-Bonny Ramstedt som vill begränsa vår fria rätt att använda sympatiåtgärder kan ringa till Handels-medlemmen i Kristianstad och förklara att ”god sed” är värd risken och att sådana som hon får nöja sig med lägre löner.

Jag blev lite nöjdare när LO-tidningen ringde och frågade om en kommentar till Lars-Bonny Ramstedts uttalande. Ni hittar den här.
Jag sa bland annat att "förhandlarna som överväger begränsningar ska skämmas."
Det var inte bara jag som kommenterade uttalandet utan det var fler arga röster och det gör mig ganska glad.

Det lär bli en fortsättning i detta ämne och det kommer publiceras en del om detta i LO-tidningen som kommer på fredag.

Mer i detta ämne; Kommer LO offra konflikträtten?, Vad vill LO?, Sluta föra medlemmarna bakom ljuset LO.

Kommer LO offra konflikträtten?

Vad pysslar LO med? Vad pysslar svenskt näringsliv med? Vart fan vill man komma med dessa förhandlingar om huvudavtal som LO och Svenskt Näringsliv sitter och förhandlar om.

Det var en hel del frågor som kom upp igår när seminariet om HUA (huvudavtalet mellan LO och Svenskt Näringsliv) anordnades. Jag kände mig stolt som en av arrangörerna för seminariet då det kom en del folk och alla ville veta samma sak. Vad innebär detta för våran konflikträtt och vår rätt till sympatiåtgärder?



Efter att Stig Larsson (ordförande i svenska elektrikerförbundet) hade pratat om hans och elektrikernas hållning i frågan så var det fritt för frågor. Många frågor handlade om varför det är så tyst, det pratas knappt om den bland medlemmar, vilket vi också tyckte var ett stort problem.
Tankarna och frågorna om medbestämmanderätten i den egna organisationen resulterade i bland annat två bra saker.

1.Försöka ha ytterliggare ett seminarium om ämnet i mars
2.Vi tog ett gemensamt uttalande som vi skickade in till bland annat LO-tidningen. Uttalandet är också något som vi kommer arbeta vidare med.

Detta är uttalandet som vi antog igår kväll.

Huvudavtalet är inte vilken fråga som helst utan en av de viktigaste frågorna på årtionden.

Det huvudavtal som är på tapeten har formats över huvudena på vanliga medlemmar i LO-förbunden. Istället för att låta alla intresserade delta i processen går höga ledare med på nedköp som troligen aldrig skulle vara möjliga om gräsrötterna ficks säga sitt.
Det är viktigt att medlemmarna i alla LO-förbunden och inte bara dess ledare får ta ställning till förslaget.
Vi är oroade över de förslag Svenskt Näringsliv lagt på bordet. Om vi inte vill kompromissa med vare sig anställningsskydd eller konflikträtt, varför då sätta sig i förhandlingar där kärnan är just dessa frågor?
I en tid när facket går tillbaka genom att vi tappar medlemmar och får EU-domar mot oss är det viktigt att stå enade och inte ge efter för påtryckningar. Läget för att förhandla om huvudavtal är annorlunda än då det gjordes på 1930-talet. Då hade fackets förhandlare 20- och 30-talens strejker i ryggen. Nu har de krympande förbund att luta sig mot.

Vi kräver

Att konflikträtten inte försämras på något sätt
Att de fackliga organisationerna fritt ska avgöra om konfliktåtgärders omfattning utan motparternas medverkan
Att LO-kollektivet och eventuellt andra fackliga organisationer behåller makten över avtalsgränserna istället för att dela den med sina motparter
Att ovanstående krav inte ska vara förhandlingsbara
Att LO-förbundens medlemmar ska få tycka till om avtalet innan det undertecknas.


-------------------------------------
Bara idag har vi sett små ringar på vattnet på grund av seminariet. LO-tidningen skriver förhoppningsvis något om det i nästa nummer, personligen pratade jag med mitt eget förbund (IF Metall) och ÄVEN de skrev lite om det på deras hemsida här.
Nu känner jag mig peppad, nu känner jag mig jäkligt peppad inför detta arbetet. Jag ska göra allt jag kan för att frågan ska komma upp på dagordningen för alla medlemmar.

Länkar i samma ämne:
Vad vill LO?, Sluta föra medlemmarna bakom ljuset LO

Foto:Andreas Kjellander

Vad vill LO

Jag har skrivit om LOs förhandligar om nytt huvudavtal med Svenskt näringsliv innan. Bland annat här!

Vi är några stycken som är fackligt intresserade och fackligt aktiva som nu har beslutat oss för att försöka få ut lite information om vad detta avtal kommer att innebära. Därför började vi ringa runt till ansvariga i olika förbund för att få någon att komma och prata om det.
Resultatet blev inbjudan här nedanför.
Ni som är lite fackligt eller politiskt intresserade, bor eller kommer att vara här nere i Malmö den 9 februari borde verkligen gå på detta seminariumet:

--------------------------------
Vad innebär förhandlingarna om nytt huvudavtal?

LO, PTK och Svenskt Näringsliv förhandlar i tysthet om ett nytt huvudavtal. Sist detta skedde var för ungefär 70 år sedan. Det slutade då i det så kallade Saltsjöbadsavtalet.

Nu förhandlar vi i underläge. Vi har en borgerlig regering som motarbetar facket, vi har ett hårt tryck från EU mot de svenska kollektivavtalen och en hög arbetslöshet som pressar facken.

Vi vill prata om varför LO sätter sig i dessa förhandlingar, vad som händer med konflikträtten och vad LO hoppas vinna för framtiden?

Med anledning av detta bjuder vi in till ett seminarium med Stig Larsson, förbundsordförande för Elektrikerförbundet.



NÄR: 9/2 18.00
VAR: Nordenskiöldsgatan 10 (Orkanen), Malmö högskola, ca 400 meter från Malm C,
Karta hittar du här!

------------------------------------

Jag uppmanar verkligen alla att hitta dit, är helt övertygad om att det kommer bli riktigt riktigt bra. Kan du inte gå så tipsa dina vänner i vilket fall som helst.

Vi pratar kamp mina vänner men oftast är det bara prat. Nu får vi börja agera!

En grymt cool äldre dam-respekt!

Jag blir så glad när jag ser den här damen bli förbannad. Sitt du där i din kostym och i din mercedes men tuta för fan inte på mig!
Respekt?