Näringslivets krav gentemot facket är jäkligt hårda. De vill bland annat; Bort med sympatiåtgärder, ta bort fackets rätt att själv avgöra i vilken omfattning stridsåtgärder ska användas, införa ännu längre varseltider. Detta är bara ett axplocka av det elände vi har att se fram emot ifall LO förbunden skulle gå med på det.
LOs krav handlar bland annat om rehabilitering vid arbetsskada, omställngsavtal och utbildningskostnader för skyddsombud bolagsstyrelseledamöter(ja, jag skrattar när jag jämför vad man dealar om).
Personligen tycker jag att detta är sinnessjukt och jag undrar ifall LO har fått hjärnsläpp. Varför sätter sig LO vid förhandlingsbordet överhuvudtaget! Vi har en borgelig regering, ett fack som på sistonde har verkat svaga, och ett fack som fått väldigt starka domar gällande konflikträtten EMOT sig.
Tidsmässigt så verkar det som om detta huvudavtalet kommer att skrivas under i mars(vilket jag verkligen inte hoppas att det gör).
Jag uppmanar alla som är medlemmar i något fackförbund att reagera, vi måste visa att vi inte vill sälja ut det viktigaste vi har.
Tips på kunniga och vettiga personer i frågan: Kurt Junesjö, som har arbetat som förbundsjurist på LO-TCO Rättsskydd AB i 25 år.
----------------------------------------
Inlägg
12 kommentarer:
Just nu orkar jag inte med någon nyanserad analys. Men jag tycker det är skönt att vi kommit igång. Oavsett vad vi åstadkommer visar vi ledningarna att nu får det vara nog.
Men rätt gjort kan vi kanske lyckas. Det är nu som Europe sjunger i deras största låt någonsin: It's the final countdown.
Det är verkligen helt sjukt.
Kapitalistsidan har ju alla essen i kortärmen!
Jag ställer mig samma fråga som du, varför förhandla i huvudtaget just nu?
Ett avtal bygger på att två eller fler parter kommer överens om något. Vänd på det och att arbetsgivaren skulle säga nej till att förhandla om kollektivavtalen för att de inte ville att lönerna skulle stiga. vad skulle facket tycka då.
Den borgerliga regeringen är det största hotet mot den svenska modellen. Inte EU.
Det stämmer att facket förlorat i domstolen i ett antal fall men förlorare är bara den som gett upp.
I parlamentet finns det idag en majoritet för det sociala Europa och jag tar då som exempel besluten om Jan Anderssons rapport, EWC, bemanningsdirektivet och arbetstidsdirektivet.
Men det är klart att framtiden hänger på vilken sammansättning parlamentet får efter valet och vilken regering vi har i Sverige efter valet 2010.
Jo, jag vet mycket väl hur en förhandling fungerar, där det handlar om att ge och ta.
Frågan jag ställer mig är varför tar man dessa frågor nu? Vad är man beredd att offra från LOs håll? För det som svenskt näringsliv vill är något som riskerar något av det viktigste vi har inom LO.
Jag vill inte se några som helst inskränkningar inom detta område som jag har skrivit om i inlägget.
Detta är en viktig fråga, en oerhört viktig fråga som jag tycker att vi måste belysa. Det ska inte smusslas om det här.
Ibland känns det som om vi inom LOkollektivet lever i någon slags samförståndanda (vilket vi gör eftersom vi har våra avtal att följa), men i många frågor så kör näringslivet över oss. Inte ibland utan så fort det får möjligheten
Jag håller självklart med dig om att den borgeliga regeringen är ett hot och att vi ska slänga ut dem 2010.
Fast jag ser även EU som ett riktigt stort hot också. Det är ju ett liberalt borgeligt projekt!
Anders Larsson, det där stämmer inte.
EU permanentar borgerlig politik i lag och är precis ett lika stort hot mot svensk arbetarklass som de borgerliga regeringarna.
Sossarna borde skämmas ögona ur sig som ena tar i skiten med tång! Sell outs!!!
till Anders Larsson:
Du har fel på nästan varje punkt. Jag tycker dessutom du är lite naiv. Jag går igenom det punkt för punkt.
-Vad skulle facket göra om företagen vägrade förhandla om kollektivavtal? Ja, kloka förbundsledningar skulle varsla om strejk och tvinga fram förhandlingar. Inga företag vill egentligen förhandla. Men som situationen är med relativt starka fack vill de köpa arbetsfred.
Sverige har ungefär 2% av EUs befolkning och långt mindre inflytande än borgerligt styrda Tyskland, Italien och Frankrike. När statscheferna för de länder säger att de nationella valen avgör EU:s beslut stämmer det inte ens helt. Fördragen och domtolen står i vägen.
Med all tillbörlig respekt är det ganska naivt att tro att det land som är en mygskit i röststyrka skulle avgöra inrikningen istället för de som har tiotals procent av röster i ministerrådet.
-Du har fel när det gäller EU, särskilt om Lissabonfördraget träder i kraft då det ger EU FORMELLT juridiskt företräde. Men även idag är det praxis. Varför tror du Laval-processen sattes igång av Svenskt Näringsliv? Kanske för att de insåg att chansen att vinna var stor i en starkt borgerligt präglad domstol men nästan omöjligt i Sverige, så stark präglad av facket.
-Vi ska inte ge upp. Men vi ska inte delta i forum, organ och situationer där det är omöjligt eller så gott som att vinna i längden.
-Vad som händer i EU-politiken har mycket litet att göra med vad svenska politiker gör. Naiva ja-sägare minskar ytterligare det inflytandet genom att hoppa jämfota av glädje när överstatligheten ökar.
Med all tillbörlig respekt: Se verkligheten som den är, inte som du vill att den ska vara.
Jag håller fullständigt med Edvin. Det är naivt att tro att EU för med sig något gott till den svenska arbetarklassen. Gång på gång möts vi av motgångar och nu senast laval-domen. Nån gång måste svensk arbetarrörelse kallt inse vad det är EU bär med sig. Om inte nu så NÄR?
Patrik,
EU för med sig en himla massa bra för den svenska arbetarklassen, liksom för andra nationers arbetarklasser. Dels ökar det möjligheterna för oss alla att bo och jobba där man vill, istället för att ha "landsarrest" i landet där man är född. Vill jag imorgon åka och ta anställning i Barcelona så kan jag göra det, tack vare EU, något som inte var möjligt tidigare. Men det största fördelen med EU är trots allt den fred och utveckling som det för med sig. Det finns idag inte en tanke på att något EU-land skulle starta krig med ett annat EU-land, vilket är helt unikt i Europas historia (som är präglad av krig mer än något annat). Med det inte sagt att vi skulle haft en storkrig i Europa utan EU, men sannolikheten för att ett sådant skulle kunna inträffa hade varit betydligt större. Slutligen är EU oerhört bra för ekonomin, istället för att låta våra svenska företag förbli ineffektiva i brist av konkurrens så tvingas de effektivisera sin verksamhet för att överleva i den europeiska samvaron, något som leder till minskade priser och därmed högre levnadsstandard för såväl arbetarklassen som andra klasser. Vi har trots allt en begränsad arbetsstyrka som vi inte har råd att slösa bort på ineffektiva företag.
till Erik:
Det är så mycket historieförvridning och knepigheter i det du skrivit att det inte kan redas ut i en mening.
Men jag börjar med att ge dig rätt: det är juridiskt enklare att bo var du vill i en union som grundats för intern frihandel. Men det är en sidoeffekt av borgerliga avsikter.
När det gäller freden är det kluvet. Visst kan Eu ha med fredsträvande att göra. Men också med imperialistiska staters krigsbehov. Om imperialist-stater inte bråkar internt innebär det fördelar. Redan från slutet av 1940-talet fanns planer på militärt samarbete. Freden var alltså inte humanistiskt motiverad.
I Maastrichtfördraget från tidigt 1990-tal står det att Västeuropeiska unionen, militärunionen inom EU, är/ska var den europeiska pelaren i Atlantalliansen (NATO). Fredssträvan på världsnivå? Består månen av ost?
I Kosovo ligger en NATO-bas. EU-landet Tyskland och USA bombade Serbien 1999 i sitrd mot folkrätt, vad jag vet. EU-landet Frankrike genomförde 2004 (?) tillsammans med USA en kupp mot president Jean-Bertrand Aristide på Dominikanska republiken. Vilka EU-länders trupper finns/fanns i USA och Afghanistan... Listan kan nog göras längre.
Effektiviteten i ekonomin då? Ja, den blir nog sämre på det hela taget. Inflationsbekämpning är överordnad full sysselsättning. EU har alltså bjudit på permanentad hög arbetslöshet genom penningpolitiken (centralbankernas eller ECB:s räntor) vilket gör att facket försvagas, vilket i sin tur leder till lägre lönehöjningar.
Inom byggbranschen i Sverige försämras produktiviteten då underbetalda utnyttjade öststatare kan tas in i större antal än svenskar med kollektivavtal: arbetsresultatet per anställd blir lägre.
Eu-kommissionens nuvarande inriktning är itne att helt krossa facken. Nej, istället involveras t ex Europafacken i en korporatism på federal nivå (se boken "Vems ordning och reda?", 2007) som inte leder framåt då det inte finns någon enad europeisk facklig rörelse. EU kramar den fackliga byråkratin och slår hårt mot gräsrötterna (Laval-domen som exempel).
Nu har jag inte nämnt Adenauer, Monnet, Schuman och Churchill som haft fingrar med i spelet.
Se verkligheten som den är. Oavsett hur många utopiska EU-vänner som påstår saker om fred, arbetsrätt och tillväxt gäller det att inse verkligheten.
Patrik: tyvärr vaknar väl sossestyrda LO när det är för sent.
Nicklas:
Du riktar din kritik åt fel håll. Det är inte socialdemokraterna som är problemet utan pampväldet.
Lars Bäckström (v) har skrivit riktig smörja i en finanspolitisk rapport om hur välfärden ska finansieras. Folkpartiet var en gång i tiden med på någon variant av löntagarfonder.
Gör inte misstaget att tro att socialdemokratisk påverkan i sig själv är negativ. Det är bara i den utsträckning pampar styr som det blir fel. Den är visserligen hög utsträckning. Men det har inget speciellt med SAP att göra.
Skicka en kommentar